Är det fler än jag som till viss del faktiskt har utgått från olika fördomar när man sökt eller funderat kring jobb och yrken? Det hela började redan som yngre. Man ville bli veterinär för att man utgick ifrån att man fick lägga ett bandage kring foten på en söt liten kattunge som varit alltför busig. Man ville jobba i en godisaffär för att kunna äta godis under hela sina arbetsdagar. Måste faktiskt erkänna att vissa av dessa tankar sitter kvar än idag. Hos en psykolog får man ligga i en dyr och exklusiv liggstol, rummet är inrett lite som ett engelskt bibliotek och även själva psykologen ser ut på ett visst sätt. En bild som man inte gärna vill upptäcka vara falsk. Hos företag som arbetar med media jobbar det bara hippa människor med koll på den senaste tekniken och kulturen där alla har en unik klädstil men ändå ser likadana ut, naturligtvis med ett eget rum för tv-spel och umgänge på fredagseftermiddagarna när arbetsveckan är slut. Det är kanske bara jag, men visst är det konstigt att ha sådana fördomar om olika arbetsmiljöer, för visst måste det vara just fördomar och ingen allmängiltig sanning.
Vilka kriterier är egentligen tecken på en bra arbetsmiljö, värda att besluta sina val efter? Något av de mest elementära är troligtvis att se till att ens arbetsmiljö på fler punkter, när det gäller exempelvis utrustning, arbetsuppgifter och kollegor, är en plats där man kan behålla förmågan att må bra. Att man i sin arbetsmiljö kan hitta en tillfredställande balans mellan de intressen som är viktiga i ens liv.